Paddy’s Bar & Restaurang

Vad: Paddy’s Bar & Restaurang
Var: Lejonpassagen, Malmö
När: Torsdag kväll
Betyg: 2

Efter katastrofen på T.G.I Friday’s var jag pigg på att prova något bättre vilket i och för sig inte innebär mer än att besöka vilken pizzeria som helst men jag ville ha en ordentlig restaurangupplevelse och följaktligen föll lotten på Paddy’s Bar & Restaurang eller kort och gott Paddy’s. En torsdag kväll strax innan nio anlände jag så, blev anvisad ett bort och slog mig ner för att granska menyn som vid första anblick utlovade en symfoni av smak och välbehag. Efter en lagom lång stund dök så servitrisen upp och tog beställning på fördrink, för mig blev det en halv pint Newcastle Brown Ale; en ganska lätt öl men med en fyllighet långt bortom det svenska blasket. Till förrätt bestämde jag mig för kalvcarpaccio med parmesan, olivolja och citron, huvudrätten skulle bestå av grillad ryggbiff med murkelsås och en pint Guiness och som mensa secunda valde jag mascarpone- och limecrème med chokladtryffel och bär samt ett glas Bristol Cream sherry och en espresso.

Förrätten var precis lika smakfull och njutbar som menyn lovade; citron, parmesan och carpaccio är en väldigt trevlig kombination och ölen rundade av fint. Vin är väl kanske mer ”rätt” om man skall vara fin i kanten (och det skall man ju, är det inte irriterande varje gång en finnig nittonåring skall leka connoisseur, fjantar runt med flaskan och skall instruera hur korken skall luktas på och vinets färg bedömas alltmedan deras mest avancerade alkoholrelaterade övningar ännu inte sträckt sig bortom Pripps Blå och bränne) men ett lagom mörkt öl sitter precis lika bra. Detta var dock det sista njutbara med måltiden.

Redan när jag beställde huvudrätten noterade jag hur servitrisen inte frågade hur köttet skulle tillagas men det anstår inte Er recensent att påverka mätningen utan serveringen fick fortgå med detta i gott minne. När så väl köttet serverades visade det sig till min förtvivlan och bestörtning att köttet inte var well done, det var very badly done. Jag är inget fan av genomstekt kött, det skall vara så nära rått det går att komma men i Sverige är det tyvärr så att inte ens om man beställer en blodig biff är den mer än aningen rosa. Det här köttet var genomstekt, hade inte en tillstymmelse till rosa nyans någonstans och var nära nog oätligt hade det inte varit för murkelsåsen som lyckades ge någon form av smak annat än bränt. Värre ändå, och jag trodde inte att det kunde bli mycket sämre, på ena kanten hängde en bit brosk som kocken missat att skära bort. För att göra intrycket ännu lite sämre missade servitrisen att servera min Guinness tillsammans med maten utan dök upp en stund senare. Hela poängen med att beställa ölen ”till maten” var att få den samtidigt, inte en halvtimme senare. Det tillhörande klyftpotatisen var torr, aningen smaklös och sanslöst översaltad med okrossat flingsalt så halva tiden gick åt till att skrapa bort excessen för att inte dö av uttorkning på fläcken.

Ungefär mitt in i huvudrätten fick jag syn på vad som troligen var jourhavande kock på stället: en sjavig, orakad typ som hasade genom matsalen med en bitter syn i ansiktet och en sur fimp i mungipan, muttrandes för sig själv. Matens kvalité upphörde genast att förvåna. Att den ens var ätlig var snarare en överraskning, likaså frånvaron av fimpar eller prillor.

Efterrätten, mascarpone- och limecrèmen med chokladtryffel och bär, var tack och lov inte lika horribel som försöket till huvudrätt jag nyss haft det tvivelaktiga nöjet att pressa förbi min gom, men jordgubbar i november är inte en bra idé någonstans alls så varför inte ha något säsongsbetonat istället för den uttjatade klyschan om jordgubbar och choklad? Men visst, efter att ha sett hur en fin bit kött kan misshandlas så svårt var det inte oväntat att köket höll sig med djupfrysta jordgubbar som tinades in en mikrovågsugn vid behov. Även denna gång lyckades serveringspersonalen klåpa sig, min hett efterlängtade espresso uteblev och jag var faktiskt tvungen att påminna om den för att inte behöva punga ut för något jag inte nyttjat. Kanske hade det varit lika bra för espresso bör inte göras på pulvermix och ljummet vatten om man tänker ta trettio kronor för det.

Sammanfattning:
En pub som serverar pubmat men försöker ge intrycket av att hålla en betydligt högre standard än vanliga gatukök inte minst i prislistan. Om man lägger en restaurang i de dyra områdena måste man av förklarliga skäl ta bra betalt men i så fall skall kvalitén följa efter. Jag skulle bara rekommendera stället till folk jag tycker rätt illa om och som förtjänar att bli blåsta på pengar och en trevlig kväll.