Phil&Ted Sport del I

Vad: Phil&Ted Sport (syskonvagn )
Betyg: 2 (-)

Syskonvagnar kommer i en mängd olika varianter och utförande men gemensamt för nästa alla är att de är svårstyrda åbäken kapabla att lemlästa en hel hord dagisbarn alternativt gå segrande ur ett chicken race mot en Kia Pride och här utmärker sig Phil&Ted, inte genom att ha tagit steget fullt ut och hängt på pansarplåt och bestycka den men genom att på något sätt ha konstruerat en modell som är i samma storleksordning som en enkelvagn och till och med mindre än vissa (tänk Brio, Emmaljunga och Jysk, monstrum som skulle ha en bra chans mot vilken syskonvagn som helst). Till detta har de lyckats göra den väldigt lätt och smidig att fälla ihop; genom att dra ut två sprintar fälls vagnen ner och blir förvånansvärt liten och lätt att stuva in i e.g. en bagagelucka. Vill man spara ytterligare plats kan man dessutom ta loss bakhjulen och fälla upp det ställbara handtaget så får man enkelt in den i bagagehyllan på ett tåg.

Vagnen är konstruerad så att det äldre barnet sitter framför och ovanför det yngre som när det är för litet för att sitta ligger i en insats som hänger i ett fack under sitsen. När det yngre barnet vill sitta upp tar man ut insatsen, facket förvandlas till en större sits för det äldre barnet och den andra sitsen tas loss och flyttas ner. Konstruktionen gör dessutom att vagnen funkar som enkelvagn också så i teorin är det den enda vagn man behöver, första barnet kan både ligga och sitta och sedan kan ett yngre syskon göra detsamma, allt medan man slipper bökandet med enorma liggvagnar som alla har undermåligt sittläge och obefintlig styrningsförmåga.

Phil&Ted Sport för ett eller två barn, sittande eller liggande

Så, vad är det då som gick horribelt fel när detta till synes mekaniska under konstruerades? Hur kan det komma sig att detta skenbara underverk visade sig vara bladguld på murket trä? Kort och gott: Varför en tvåa när den verkar vara bättre än resten?

Ett ord: Konstruktionsfel. Ok, det är egentligen två ord men sammansatt till ett. Ingen sär skrivning (sic) här. Och många sådana. Konstruktionsfel alltså, inte sammansatta ord. Det första man stöter på är instruktionsboken som verkar vara skriven av ett gäng fulla lemurer dagen innan produktionen skulle börja. Bilderna är små och dessutom foton, inte ritade bilder och man valde av någon outgrundlig anledning att använda en mörkblå vagn vilket leder till att detaljer knappt syns. Den tillhörande texten är kortfattad och skriven på fackspråk vilket knappast förenklar. Nu är vagnen tack och lov inte jättesvår att skruva ihop men det är frustrerande att något så enkelt som stänkskärmar är en gissningslek att montera på och man får räkna med att göra om ett par gånger innan de sitter ordentligt. Man har fördel om man har svart bälte i IKEA.

När man så gått en kurs i forngrekiska och konsulterat ett kompani maskiningenjörer och vagnen är uppfälld och rullar skall man så sätta på suffletten, hur svårt kan det vara? Oerhört, visar det sig. P&T tyckte förmodligen att plastclips och/eller knappar var för mesar och anställde Eschers bittre kusin för att skapa en ”lösning” som involverade stag som skall vinklas in i frästa hål i ramen. Hur någon kunde få idén att göra hål direkt i ramen för att fästa något som skall skydda mot vatten är bortom mitt förstånd men ord som ”korrodering” fanns uppenbarligen inte i deras ordlista.

Nästa irriterande sak är att extrasitsen som det äldre barnet sitter i när det yngre ligger och det yngre barnet sedermera skall sitta i måste köpas separat; om man nu skall göra en syskonvagn kunde den likaväl ha inkluderats om än till ett något högre pris.

När man så lyckats montera ihop eländet och tar barnen på en promenad upptäcker man snart nästa abysmala misslyckande: bromsen. Vagnen har en fotbroms som skjuter in stag i respektive hjul och låser på så sätt hjulaxeln helt vilket är väldigt effektivt men problemet är att dra och släppa bromsen. Hela bromsen är ett enda stag som fjädrar sig själv vilket gör att fjädringen är extremt hård och dessutom är bromsens läge obekvämt placerad långt in under den undre sitsen. Det är inte så illa när den undre sitsen är helt borttagen men så fort man fäller ner liggmodulen eller ännu värre, sätter på den bakre sitsen blir bromsen väldigt svåråtkomlig. I släppt läge pekar bromsspaken rakt uppåt vilket tar bort all form av hävarm och eftersom den är så trög blir det tung att dra den. För att släppa bromsen måste man trycka spaken uppåt med ovansidan av foten vilket är en obekväm rörelse för foten. Det lättaste sättet att operera bromsen är att använda händerna vilket är sådär kul.

(fortsättning i nästa inlägg)